Åker från Taliouine, denna lilla by i bergen är Afrikas centrum för det "röda guldet" (saffran). Det är nog därför det fanns tre (!!!) campingar här. Innan färden hittar barnen kristller, lycka!
Åker nu i riktning mot Zagora och hoppas att vi orkar hela vägen idag. Bergen är mycket vackra, längst bort är topparna snöklädda.
I Tazenakht (känd för sina mattor) tar vi av på en "små väg" som sk leda oss mot Zagora. Lunchar under två träd som vi lyckats att hitta, temperaturen är runt 35 grader och skuggan är livsviktig.
Det är verkligen en tryckande värme, vi försöker få alla att dricka tillräckligt och att hålla sig i skuggan. Helt otroligt att människor kan leva här i detta karga, tomma, varma landskap.
Det är varmt att hoppa in i Bob trots att han vilat i skuggan. Det är ju ingen AC...vi öppnar alla fönster och blåser ur honom ordentligt. Värmerekordet denna dagen blev 40 grader.
Hence tar fart och kör om en lastbil lite tätt på en ankommande bil, samtidigt som detta händer ser vi poliserna. De står på höger sida med lasern i högsta hugg. ONT i magen. Inte vet jag om det är för att vi är turister eller att de ser två barncyklar på taket eller att de ser Frank eller om de bara är snälla men de vinkar bara förbi oss. TACK!
Framme i Zagora, här ska Henric lämna in Bob hos "Mohammed Gordito" här är de duktiga på att skruva med Land Rovrar. Tänkte han skulle kolla lite hur Bob mår och vad som eventuellt behöver åtgärdas. Direkt vi kommer in i staden kommer en förare på en moppe och åker nära Hences öppna fönster och försöker få honom att åka till hans verkstad, då är det skönt att ha ett namn på en firma dit man vill och har fått rekommendationer på.
Väl framme hos Mohammed får vi åka in med Bob i garaget, det är tydligen rätt mycket som behöver göras med Bob typ 1 1/2 dags jobb...Detta är klurigt, Bob är hela vårt hem, här har vi allt. Att lämna honom gör oss nakna och utlämnade. Vi bestämmer oss för att lämna Bob, packar ihop det vi tror är nödvändigast och satsar på att ta in på hotell i två dagar. På verkstaden fixar de taxi åt oss till något "bra" ställe med pool (sannolikt hos någon de känner).
Så helt plötsligt sitter vi där i en Marockansk taxi (de som kör som galningar) utan några bälten och klädd med marockanskt tyg i hela taket.
Väl framme vid en camping (!) ber vi få kolla på rummet, går förbi poolen och Hence funderar i sitt stilla sinne om vi kan bada där utan att bli sjuka. Det första som händer är att en katt flyger ut ur fönstret där vi ska in. Det är ett MYCKET enkelt rum i ett brunt lerhus...inte riktigt det vi tänkt oss. Tackar vänligt nej och säger att vi tänkt oss lite högre standard, då kommer en annan gubbe och visar oss ett "finare" rum med egen dusch (precis lika enkel standard samt med ett handfat mitt i rummet) här kryper en tre decimeter stor ödla på väggen. Avböjer vänligt. Då säger gubben att han kan skjutsa oss i bil till ett bra hotell med högre standard och pool. Så in i nästa lilla marockanska bil utan bälten med en marockansk bilförare på jakt efter ett hotell. Vi kör förbi MÅNGA fina hotell men vi ska ju till gubbens kompis så mycket förstår vi ju. Hoppas bara detta blir ok.
Ok detta blir ok (mer än ok detta känns lite lyxigt men vi är glada att äntligen vara framme någonstans). Här bor vi nu i ett hotell som verkligen är marockanskt inrett och det finns en pool som ser bra ut :). På kvällen kryper vi upp i stora sammetsklädda soffor under ett tak inrett i marockanskttyg som är fästat vid ett träd, luften är varm trots att vi är ute och klockan är efter nio. Här i tusen och en natt äter vi middag (äntligen Emanuel testar vi marockansk mat) Felix ratar all mat, äter dock mackor. Ville njuter av sin kyckling som är den godaste han någonsin ätit, Marocko det är hans favoritland det!
Kryper ned i våra sängar till AC:n sövande brummande. Det sista jag hör innan jag somnar är Felix som längtar efter att få sova i Bob.